Vänstervridna journalister och högervridna medier?

Både till vänster och höger i politiken finns det många föreställningar om att medierna och journalistiken inte är politiskt neutrala, och att de gynnar motståndarsidan. Enligt många som står till höger i politiken är problemet att svenska journalister är vänstervridna, och att deras partipolitiska sympatier färgar av sig på hur de bevakar politik och samhälle. Enligt många som står till vänster i politiken är problemet istället att de flesta medier är borgerliga och ägs eller styrs av personer med borgerliga sympatier, och att detta färgar av sig på hur medierna bevakar politik och samhälle.

Rent logiskt kan båda sidorna inte ha rätt. Däremot kan båda sidorna ha fel, eller dra fel slutsatser av korrekta fakta.

Studerar man fakta har de som anklagar journalister för att stå till vänster i politiken rätt i sak. Enligt den senaste journalistundersökningen från JMG, Göteborgs universitet, var tre partier överrepresenterade bland journalister hösten 2005: vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet. De mest underrepresenterade partierna var socialdemokraterna och moderaterna. Totalt sett sympatiserade 67 procent av journalisterna med vänsterpartiet, miljöpartiet eller socialdemokraterna, att jämföras med 50 procent bland allmänheten vid den tidpunkten. Enligt en mer aktuell journalistundersökning som jag genomförde tillsammans med Lars Nord och Adam Shehata under oktober-december 2009 fördelade sig journalisternas partisympatier – och allmänhetens, enligt Synovate – enligt följande:

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%).

Allmänheten Svenska journalister
Vänsterpartiet 4,8 13,5
Socialdemokraterna 34,6 22,5
Miljöpartiet 7,8 27,3
Centerpartiet 5,0 6,4
Folkpartiet 7,8 12,0
Kristdemokraterna 4,7 1,3
Moderaterna 29,0 9,7
Sverigedemokraterna 3,9 0,2
Övriga 2,4 7,1

Även i den här undersökningen var framförallt vänsterpartiet och miljöpartiet överrepresenterade bland journalister, medan socialdemokraterna och moderaterna var underrepresenterade. Det råder med andra ord ingen större tvekan om att svenska journalister står till vänster om allmänheten politiskt sett – och att framförallt de stora partierna (socialdemokraterna och moderaterna) är underrepresenterade bland journalister.

Samtidigt har de som står till vänster också rätt när de hävdar att de flesta tidningarna har borgerlig färg och, sannolikt, att de flesta medieägarna har borgerliga värderingar. Med undantag för public service är svenska medier kommersiella företag, och även om egenintresset inte alltid styr de politiska värderingarna har de flesta medieägarna intressen som sammanfaller mer med borgerlig än med vänsterpolitik.

Så långt har både vänstern och högern rätt. Det verkligt intressanta är dock att båda sidorna samtidigt har fel när de hävdar att journalisternas eller medieägarnas sympatier färgar av sig på journalistikens innehåll.

De bästa undersökningarna av journalistikens partiskhet är de som genomförs av Kent Asp vid Göteborgs universitet. Hans undersökningar sträcker sig ända tillbaka till valet 1979, vilket gör det möjligt att jämföra över tid och att avgöra vad som är systematiska respektive tillfälliga mönster i mediernas bevakning.

Vad dessa undersökningar visar är att det i varje valrörelse är något eller några partier som gynnas respektive missgynnas i medierna – men också att det handlar om olika partier i olika valrörelser. Det är inte så att samtliga eller några av de borgerliga partierna alltid gynnas eller missgynnas, eller att samtliga eller några av partierna till vänster alltid gynnas eller missgynnas. Olika partier gynnas respektive missgynnas i olika valrörelser. För att citera Kent Asp:

För det första är det alltid så att den bild nyhetsmedierna ger av en valrörelse kraftigt kan gynna eller missgynna ett visst parti eller åsiktsriktning. Så var det också som vi kunnat se i 2006 års medievalrörelse. Men för Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4 (som har krav på sig att ha en opartisk och saklig nyhetsrapportering) finns det ingen systematik i den partiskhet som existerar. Det går alltså inte mot bakgrund av de nio val jag har undersökt att hävda att något parti eller politisk riktning systematiskt gynnas eller missgynnas.

De svenska nyhetsmedierna fungerar både som medspelare och motspelare till partierna. Rollen som medspelare och motspelare växlar mellan olika partier och från val till val. Och rena tillfälligheter eller yttre händelser som inträffar under själva valkampanjen kan avgöra om medierna blir medspelare eller motspelare till ett visst parti. Dataintrångsskandalen är ett exempel från årets valrörelse.

Även om det finns skillnader mellan olika nyhetsmedier är det likheterna i urval och tolkning och inte skillnaderna som utmärker svensk politisk journalistik. Det gör att om ett parti hamnar i ett ogynnsamt eller gynnsamt opinionsklimat slår det igenom i alla nyhetsmedier.

Det finns mot den bakgrunden inget fog för vare sig vänsterkritiken eller högerkritiken mot journalistikens innehåll. Svenska journalister må stå till vänster politiskt medan svenska tidningar och medieägare står till höger, men inte i något av fallen finns det något bevis på att detta påverkar journalistiken på ett systematiskt sätt.

Svensk journalistik är vare sig höger- eller vänstervriden. Dess innehåll påverkas inte i någon egentlig utsträckning av politiska värderingar. Däremot styrs den av journalistiska nyhetsvärderingar, av medielogiken och av mediernas behov av spännande och dramatiska berättelser som kan fånga människors uppmärksamhet samtidigt som de passar de egna mediernas format och nyhetsvärderingar. Det gör journalistiken medievriden. För att citera SNS Demokratiråds rapport 2006:

I regel råder med andra ord ganska stor samstämmighet i hur olika medier värderar partierna och regeringsalternativen, oberoende av journalisternas privata partisympatier, färgen på tidningarnas ledarsidor och ägarnas intressen. När ett parti gynnas eller missgynnas så beror det främst på journalistiska, inte partipolitiska värderingar. Frågan om mediernas tendens handlar därför inte primärt om vänster- eller högervridning, utan om medievridning.

Mot den här bakgrunden borde debatten handla mindre om journalistikens politiska partiskhet, och mer om hur nyhetsvärderingarna, medielogiken och mediernas behov av spännande berättelser påverkar journalistikens innehåll.

Källor

Källa för allmänhetens partisympatier oktober 2009: http://www.synovate.se/Templates/Page____195.aspx

Kent Asp (2007). Partisympatier. I Kent Asp (red): Den svenska journalistkåren. Göteborg: JMG/Göteborgs universitet.

Kent Asp (2006). Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten under 2006 års medievalrörelse. Göteborg: JMG/Göteborgs universitet.

Olof Petersson, Monika Djerf-Pierre, Sören Holmberg, Jesper Strömbäck och Lennart Weibull (2006): Mediernas valmakt. Demokratirådets rapport 2006. Stockholm: SNS Förlag.

Jesper Strömbäck, Lars Nord och Adam Shehata (kommande): Swedish Journalists and Journalism: Between Professionalization and Commercialization. I David Weaver och Lars Willnat (red): Global Journalist (preliminär titel). New York: Routledge.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Journalistik & medier, Medier & journalistik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Vänstervridna journalister och högervridna medier?

  1. Nymnchen skriver:

    Nu ska vi igen kanske poängtera att detta gäller SVT, SR och TV4. Hur ser det ut för dagspressen?

    • jesperstromback skriver:

      De medier som ingår i Kent Asps undersökningar är: Rapport, Aktuellt, Ekot, TV4 Nyheterna, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen. I undersökningen av just valet 2006 ingick även Metro (Stockholmsupplagan) och TV3 Update. Undersökningen omfattar de sista fyra veckorna före valdagen.

  2. Nymnchen skriver:

    Ja, då är det ju inte mycket att argumentera om, då har min mamma journalisten rätt, det är inte ideologin som styr.
    Vi ser fram emot en liknande undersökning efter detta valet. Jag tror att många som sympatiserar med de rödgröna har en känsla av att nyhetsrapporteringen över lag är till deras nackdel. Men då tar man ju förstås in ledarsidor i beräkningarna som ni inte betraktar som journalistik (?)
    http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/08/augusti-2010-ny-rapport-medias-stod.html

  3. Mats Engström skriver:

    Jag gillar många av dina analyser, men menar du i detta inlägg att det inte finns någon skillnad mellan vilka sakfrågor som medierna rapporterar om i valrörelser och vilka sakfrågor som är viktiga för väljarna? Det verkar strida mot till exempel Kent Asps resultat 2006.

    Jag skulle nog undersöka hypotesen att frågor som är viktiga för många av socialdemokratins väljare, som likvärdig vård och resurser till skolor i utsatta områden, rapporteras mindre och till exempel fastighetsskatten mer – möjligen på grund av mediechefers och politiska journalisters socioekonomiska förhållanden. Är det inte så fall en politisk snedvredning av rapporteringen?

    Sedan kan man undra om det inte skett så många förändringar i medielandskapet de senaste åren så att man måste ta långa mätserier som Kent Asps med en viss nypa salt. Efter 2002 verkar ju de borgerliga partierna ha gynnats rätt ordentligt.

  4. Mats Engström skriver:

    Kent Asp skriver så här i den rapport du länkar till (s.50):

    ”I 2006 års valrörelse var det alliansens favoritfrågor som i hög grad dominerade i medierna. Mediedagordningen kom därför att bli klart mer gynnsam för alliansen än för socialdemokraterna och samverkanspartierna.”

    Min hypotes, som det vore intressant att veta om ni forskat på, är att detta inte bara handlar om vilka partier som vinner kampen om dagordningen, utan också om inflytelserika journalisters egna verklighetsbilder.

  5. Ping: Mediekritik: Hur politisk vriden är journalistiken? « the Campaign Dossier

  6. Ping: Är du objektiv lille vän?

  7. Ping: Valet är vårt – i alla fall idag « Yemenity2010's Blog

  8. Ping: Mediekritik: Miljöpartiet – om media får välja! « the Campaign Dossier

  9. Ping: Miljöpartiet har ingen gräddfil | Nordströms blogg

  10. Ping: Reinfeldt på väg upprepa Juholts misstag « Jakten på berättelsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s