Frågan om vilka möjligheter som amerikanska presidenter har när det gäller att påverka och leda den allmänna opinionen är alltid lika aktuell och föremål för många böcker och forskningsartiklar. Samtidigt som det finns exempel på när amerikanska presidenter varit framgångsrika i sina försök att påverka opinionen finns det också gott om exempel när de har misslyckats. Från tidigare forskning vet vi också att det inte enbart handlar om person. Även presidenter som allmänt anses varit skickliga på att påverka opinionen, exempelvis Ronald Reagan, lyckades ibland och misslyckades vid andra tillfällen. Detsamma gäller den nu sittande presidenten, Barack Obama, som anses vara oerhört skicklig på att kommunicera men som ändå har stora svårigheter att påverka opinionen till att ge ökat stöd för hans politik.

Om amerikanska presidenters förmåga att påverka opinionen inte handlar om person, vad handlar det om då? I den nyutgivna boken The Provisional Pulpit. Modern Presidential Leadership of Public Opinion (Texas A&M University Press, 2010) utvecklar statsvetaren Brandon Rottinghaus en teori om vad som skulle kunna kallas ”det tillfälliga ledarskapet”. Grundtanken är att presidenternas förmåga att leda opinionen bygger på ett antal förutsättningar och omständigheter som delvis handlar om den kommunikativa strategin och budskapet, delvis om hur det politiska landskapet ser ut i en given situation. Utifrån detta formulerar författaren ett antal hypoteser kring vilka omständigheter och förutsättningar som ökar (minskar) sannolikheten för att amerikanska presidenter genom sin strategiska politiska kommunikation ska lyckas (misslyckas) med att påverka opinionen till att ge ökat stöd för presidenten i olika sakfrågor. Dessa hypoteser prövas sedan både genom kvantitativa analyser av perioden från Eisenhower till Clinton och genom kvalitativa fallstudier. I ett avslutande kapitel diskuterar han också teorin i relation till George W. Bush och Barack Obama.

Resultatet är en mycket välskriven och intressant bok som bryter ny mark inom forskningen på området. Jag är därför övertygad om att detta är en bok som kommer att bli flitigt använd och citerad. Genomgående är den skriven på ett lättillgängligt sätt, och bör vara av intresse inte bara för forskare utan också för journalister och andra som är allmänt intresserade av frågor kring amerikanska presidenters möjligheter och svårigheter när det gäller att påverka opinionen. Om man är intresserad av eller forskar kring dessa frågor är det en bok som starkt kan rekommenderas.