På dagens DN debatt publicerar Kent Asp, professor vid Göteborgs universitet, en debattartikel baserad på en utvärdering av Sveriges Televisions utbud under perioden 2007-2009. Utvärderingen är genomförd på uppdrag av Granskningsnämnden för radio och TV. Huvudbudskapet är att SVT har levt upp till de krav och villkor som ställs på programinnehållet, och att SVT erbjuder ett annat programutbud än de kommersiella TV-kanalerna – ”ett programutbud som ”marknaden” inte förmår ge publiken”. Bland annat skriver Asp:

Granskningen visar att SVT 1 och SVT 2 under tillståndsperioden uppfyller de krav som kan ställas på ett mångsidigt programutbud. Det gäller balansen mellan ett informationsinriktat och ett underhållningsinriktat programutbud, det gäller den inhemska tv-produktionens ställning, och det gäller bredd och variation i utbudet. Granskningen visar också att de kvalitetskrav som ställs inom public service kärnområden uppfylls. SVT:s huvudkanaler har ett omfattande och brett kulturutbud, och det svenska språket har en stark ställning inom alla programgenrer. Detsamma gäller för det samhällsorienterande utbudet och nyhetsverksamheten.

Men granskningen visar också att en del public servicekrav under tillståndsperioden uppfylls i mindre grad än tidigare. Bredden och variationen i huvudkanalernas programutbud minskar över tid, de svenska programmens ställning har långsiktigt försvagats, och utbudet riktat till ungdomar och minoritetsgrupper minskar trendmässigt. Och när det gäller det centrala public servicevärdet, att spegla förhållanden i hela landet, är det enligt Granskningsnämndens bedömning med utgångspunkt från SVT:s public serviceräkenskaper, tveksamt om SVT uppfyller sitt uppdrag.

Slutsatsen är med andra ord att SVT sköter sitt public service-uppdrag mycket bra, om än inte perfekt, och i artikeln lyfter Asp även upp några hot mot SVT i framtiden. Det är en mycket läsvärd artikel, och förhoppningsvis kan rapporten och artikeln bidra till att fakta får mer tyngd i den viktiga debatten om public service, medieutvecklingen och mediepolitiken.