Svaga debattinsatser och ego-fixerad Reinfeldt i kvällens Agenda

Nu har jag precis sett klart debatten mellan Mona Sahlin (S) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i Agenda. Det hade förutsättningar att bli en spännande debatt, inte minst med tanke på att de rödgröna nu har presenterat sin gemensamma politik. Ändå kändes det mest som en upprepning på tidigare debatter mellan Sahlin och Reinfeldt.

Ur mitt perspektiv gjorde vare sig Sahlin eller Reinfeldt en särskilt stark insats. Båda var för det mesta lågmält resonerande; ingen av dem visade något egentligt engagemang och glöd, även om de ibland tycktes bli irriterade av den andre; ingen lyckades formulera en sammanhängande berättelse som förklarade hur politiken hänger samman; ingen lyckades formulera en slagkraftig berättelse om vad de vill om de vinner valet.

Samtidigt fanns möjligheterna där. Frågan om deras värderingar gav både Sahlin och Reinfeldt möjlighet att utveckla vad de står för, vad de vill och var de skiljer sig åt, men ingen tog fullt tillvara på den möjligheten. Sahlin lyckades bättre än Reinfeldt, men ingen lyckades särskilt bra.

Sahlin hade kunnat formulera en tydligare berättelse om hur socialdemokratiska värderingar handlar om vikten av solidaritet och rättvisa i betydelsen av förhållandevis lika utfall. Reinfeldt hade kunnat formulera en tydligare berättelse om hur moderata och liberala värderingar handlar om förhållandevis lika livschanser men därutöver största möjliga personliga frihet.

Sahlin gav tydligt besked om att hon betraktar ”klyftor” och skillnader som problem, men Reinfeldt valde att inte ge besked om att ur ett moderat perspektiv är klyftor i sig inte ett problem – inte om klyftorna uppstår på grund av att människor tar olika väl tillvara på sina livschanser, arbetar olika hårt och är olika framgångsrika.

Båda sade att morötter och krav är viktiga, men Sahlin valde att inte tydliggöra att ur ett socialdemokratiskt perspektiv tenderar man att tilltro människan förmåga och vilja att arbeta och anstränga sig utan särskilt mycket morötter och utan särskilt hårda krav, samtidigt som Reinfeldt valde att inte tydliggöra att ur ett liberalt perspektiv är både morötter och krav centrala för att skapa de rätta incitamenten och uppmuntra människor att arbeta och anstränga sig.

Båda använde ord som frihet och rättvisa, men ingen av dem tydliggjorde att för en socialdemokrat handlar frihet huvudsakligen om ”möjligheten att” göra olika saker, medan för en moderat handlar frihet i huvudsak om ”frånvaro av” restriktioner och politisk styrning. Ingen av dem tydliggjorde heller att för en socialdemokrat handlar rättvisa i huvudsak om likhet i utfall, medan för en moderat handlar rättvisa i huvudsak om likhet i utgångsläge och belöning efter förtjänst.

Samtidigt var det påfallande hur frånvarande de andra partierna i regeringsalternativen var. Det var inte många gånger miljöpartiet och vänsterpartiet nämndes av Mona Sahlin, och som kristdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet nämndes av Fredrik Reinfeldt. Som ledare för varsitt regeringsalternativ misslyckades därmed båda. Särskilt ego-fixerad var Fredrik Reinfeldt, som genomgående formulerade sig i termer av ”jag”: jag har genomfört, jag har föreslagit, och så vidare.

Ur ett politiskt-kommunikativt perspektiv tycker jag med andra ord att både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt gjorde relativt svaga insatser i kvällens Agenda. Om jag vore en osäker väljare skulle ingen av dem ha övertygat mig, och ingen av dem formulerade en stark berättelse som både intellektuellt och emotionellt träffade rätt.

Tiden fram till valet minskar för varje dag. Om Mona Sahlin och socialdemokraterna samt Fredrik Reinfeldt och moderaterna fortsätter bedriva valkampanj som de har gjort hittills ökar sannolikheten att valrörelsens dynamik förändras inte av dem, utan av någon oväntad fråga eller händelse i verkligheten, eller av att någon av partiledarna för de mindre partierna, när deras synlighet ökar i samband med partiledarutfrågningarna, gör en stark insats och lägger grunden för en så kallad ”effekt”.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Aktuellt, Svensk politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s