”Som man frågar får man svar” är ett gammalt talesätt, och det är inte minst relevant när det handlar om opinionsundersökningar. Att undersöka den allmänna opinionen på ett tillförlitligt sätt är mycket svårt – och mycket svårare än det kan verka när man tar del av medierapporteringen kring olika opinionsundersökningar. Att svaren påverkas av hur frågorna är formulerade är bara ett skäl: andra faktorer som påverkar vilka resultat som ges av opinionsundersökningar är, för att bara ta några exempel, hur svarsalternativen är formulerade, hur kunniga människor är, och vad frågorna handlar om. Precis som inom all annan forskning är resultaten inte oberoende av mätmetoderna, vilket gör att den verkliga ”allmänna opinionen” i princip alltid är mer komplex och mångfacetterad än vad opinionsundersökningar ger sken av. Den kan till och med vara icke-existerande, även om det finns opinionsundersökningar som ”visar” att folket tycker si eller så. Det visar sig av experimentella undersökningar där människor tillfrågats om lagar som inte ens existerar – och där de har svarat och uttryckt åsikter för eller emot…

Mycket av det som presenteras som ”den allmänna opinionen” i medierna eller av intressegrupper är mot den här bakgrunden en fiktion, en illusion. Det är den grundläggande tes som drivs i ”The illusion of Public Opinion” (Rowman & Littlefield, 2005) av George F. Bishop. professor i statsvetenskap och en av de som forskat mest kring metodologiska frågor runt opinionsundersökningar.

Att boken driver en tes gör dock inte att den ska ses som en debattbok. Tvärtom vilar den på mycket omfattande och gedigen forskning, och boken är fylld av välunderbyggda resonemang och intressanta exempel på hur svårt det är att mäta opinionen och på hur missvisande opinionsundersökningar ofta kan vara. För egen del tycker jag att det är en av de mest inspirerande och tankeväckande böckerna jag har läst på länge. Den kan verkligen starkt rekommenderas alla som på något sätt intresserar sig för opinionsfrågor, men inte minst forskare, journalister, informatörer och studenter inom dessa områden. För både forskare och journalister som någon gång skriver om opinionsundersökningar bör boken närmast ses som obligatorisk läsning. Att boken dessutom är mycket välskriven och bitvis rolig – åtminstone om man uppskattar absurditeter – gör den inte sämre.