Ett år efter att Barack Obama installerades som USA:s 44e president fick han och Demokraterna en högst oönskad present: I ett speciellt fyllnadsval i Massachusetts förlorade Demokraten Martha Coakely mot Republikanen Scott Brown. Den förlusten sänder nu chockvågor genom Demokraterna och riskerar att stjälpa förslaget till sjukvårdsreform.

Att förlora ett val är alltid ett nederlag, men vad som gör det här nederlaget för Demokraterna särskilt anmärkningsvärt är att det skedde i Massachusetts, USA:s mest liberala delstat, i ett val som handlade om att fylla platsen efter Edward M. Kennedy, som varit delstatens senator i 46 år och som var en av de mest liberala senatorerna.

Kontrasten mot situationen för exakt ett år sedan är påfallande. Då installerades Obama, och USA präglades av hopp, förväntningar och ett oerhört starkt stöd för den nyvalde presidenten. Nu präglas både debatten och medierna av pessimism och kritik mot Obama och den Demokratiska kongressen, samtidigt som sjukvårdsreformen hänger på en tunn tråd och Republikanerna har segervittring inför valen till senaten och representanthuset i november. Talet om bipartisanship – samarbete mellan partierna – dog snabbt ut, och precis som före valet 2008 präglas amerikansk politik av polarisering.

Detta illustrerar hur snabbt vindarna kan vända i politiken. För de som stödjer Obama och Demokraterna är det möjligen en tröst att vindarna kan vända ganska snabbt igen.

Frågan nu är närmast hur Obama och Demokraterna kommer att reagera på förlusten i Massachusetts och vilka slutsatser de drar av dem. Den situation de står inför är inte enkel, vilket belyses av en nyhetsanalys i New York Times av deras politiske reporter Adam Nagourney, och den försvåras av att många senatorer och ledamöter i representanthuset är nervösa inför valet i november.

För egen del tror jag dock att det vore ett strategiskt misstag om Obama och Demokraterna inte drev igenom frågan om sjukvårdsreformen. Ett skäl är att jag tycker att sjukvårdsreformen behövs och därför hoppas att den genomförs. Ett annat skäl är det faktum att Obama och Demokraterna redan har tagit en stor del av de politiska och opinionsmässiga kostnaderna för sjukvårdsreformen. Om den inte genomförs får Obama och Demokraterna ta kostnaderna utan att få någon seger. Om den genomförs får de emellertid en seger, och jag är övertygad om att reformen kommer att bli populär när den väl är genomförd.

Om cirka en vecka är det dags för Obama att hålla presidentens årliga tal till nationen. Det bör ge en tydlig signal om hur Obama ser på situationen, hans fortsatta agenda och vilka strategiska slutsatser han har dragit av de senaste motgångarna. Det ska bli mycket intressant att lyssna på, och förhoppningsvis kommer det markera början på en vändning och nytändning. Ännu är det nästan nio månader till valet i november, och de politiska vindarna kan som sagt vända snabbt – på gott och ont.