Utan tvekan är det många som har åsikter om hur medierna bevakar svensk politik, och bevakningen av valrörelsen 2022 var inget undantag. Åsikter är dock en sak: vad systematisk forskning visar är en annan. Av bland annat det skälet har det genomförts studier av hur svenska medier bevakar valrörelser ända sedan valet 1979. Pionjären var Kent Asp, som i samband med det valet grundade de så kallade Medievalsstudierna.

Sedan valet 2018 genomförs dessa i ett samarbete mellan Bengt Johansson, mig, och Institutet för mediestudier. För precis en vecka sedan släppte vi boken Valet 2022: Politiken, medierna och nyhetsagendan, där vi redovisar resultaten av den senaste undersökningen. I samband med detta ordnades ett seminarium, där jag och Bengt Johansson presenterade ett urval resultat, följt av kommentarer och en bredare diskussion om svensk politisk journalistik där Karin Petterson (Aftonbladet) och Mats Knutson (SVT) medverkade. Hela seminariet finns inspelat och kan ses här!

En del av resultaten har vi också diskuterat i en debattartikel i Dagens Nyheter och i en krönika i Borås Tidning. Temat för båda dessa är att en viktig slutsats vi drar av hur medierna bevakade valet 2022 är att medierna tog ett steg tillbaka och i hög grad lät de större riksdagspartierna sätta agendan. Det frågor som fick mest uppmärksamhet var lag och ordning, ekonomi, energi och invandring, samtliga frågor som drevs av de större partierna och framförallt av partierna till höger. Jämför vi hur mycket utrymme de politiska partierna fick med deras stöd i opinionsundersökningarna visar det också att medierna i hög grad speglade deras opinionsmässiga styrka. Det skiljer sig från tidigare valrörelser, där större partier brukar få lite mindre utrymme medan mindre partier brukar få lite större utrymme än vad deras stöd i opinionen visar.

En annan viktig och återkommande fråga handlar om mediernas politiska partiskhet. Som bekant är det många som brukar anklaga medierna för att vara partiska, framförallt till fördel för vänstern, samtidigt som en rad tidigare studier visar att det inte finns något som stödjer idén om en systematisk politisk partiskhet. I varje varje valrörelse finns det något eller några partier som gynnas respektive missgynnas av mediebilden, men det handlar om olika partier i olika valrörelser. Dessutom tenderar mediebilden av olika partier vara tämligen likartad i olika nyhetsmedier, oavsett vilken färg de har på ledarsidan. Båda dessa faktorer talar emot att det skulle finnas någon systematisk partiskhet.

Detsamma framkommer av den nya studien, vilket min medförfattare Bengt Johansson har skrivit mer om på sin blogg. För den som vill veta mer om resultaten kring vilka partier som gynnades respektive missgynnades under valrörelsen 2022 rekommenderas därför läsning av hans inlägg.

Sist men inte minst kan hela boken laddas ner gratis hos Institutet för mediestudier. Nästa gång det blir en debatt om hur svenska medier bevakar politiken hoppas jag att den har lästs av de som debatterar, så kanske det kan bli en debatt som präglas mer av evidens och mindre av löst (och partipolitiskt motiverat) tyckande.