Att medierna spelar en mycket viktig demokratisk roll ifrågasätts knappast av någon seriös bedömare. Genom att informera, granska och låta olika röster komma till tals bidrar medierna till att sprida information, öka transparensen, minska risken för maktmissbruk, och till en demokratisk debatt som når ut brett.

Åtminstone i teorin. I vilken utsträckning olika medier gör detta i praktiken är en annan fråga, där det är stor skillnad mellan exempelvis SVT och TV3. Medan vissa medier försöker balansera det publicistiska och journalistiska uppdraget med den kommersiella ambitionen att nå ut till så många som möjligt av dem som annonsörerna är villiga att betala för att nå, väljer andra medier att låta kommersiella överväganden vara styrande.

De medier som ur ett demokratiskt perspektiv har störst betydelse är de nyhetsmedier som har publicistiska ambitioner att informera, granska och bidra till den demokratiska debatten. Bland dem innehar public service en särställning. I ett internationellt perspektiv är det dock inte helt självklart vilka etermedier som ska räknas som public service. Det finns många olika varianter, och medan exempelvis de svenska public service-kanalerna förlitar sig på licensmedel och är förbjudna att ha annonser finns det public service-kanaler i andra länder som har annonser.

Varje generalisering om public service och dess demokratiska värde behöver därför göras med försiktighet. Samtidigt finns det påfallande lite internationellt jämförande forskning om i vilken utsträckning den journalistiska kvaliteten i public service medier skiljer sig från den journalistiska kvaliteten i kommersiella medier. Det finns många mindre studier, men de väcker alltid frågan om hur långt resultaten kan generaliseras.

Ur det perspektivet är Stephen Cushion’s bok The Democratic Value of News. Why Public Service Media Matter (Palgrave Macmillan, 2012) mycket välkommen. I den beskriver och analyserar han han bland annat olika varianter av och sätt att styra public service i olika länder, men framförallt har han gått igenom en imponerande mängd tidigare studier för att försöka besvara frågan: om och på vilka sätt skiljer sig nyheternas kvalitet i public service-medier jämfört med kommersiella medier? Den frågan försöker han besvara när det gäller rapporteringen kring såväl lokala som nationella och internationella nyheter, och när det gäller rapporteringen kring valkampanjer och kring krig och konflikter. Han jämför också journalistiken i renodlade – public service och kommersiella – nyhetskanaler som exempelvis BBC News och Sky News.

Boken är det mest systematiska och ambitiösa försöket hittills att bedöma om den journalistiska kvaliteten i public service-nyheter är högre än i kommersiella TV-kanaler. Det gör att hans svar bär en tyngd som saknas i olika mindre studier som publicerats tidigare. Den slutsats han når förtjänar därför att tas på allvar av alla som debatterar eller har inflytande över public service framtid – nämligen att public service-nyheter generellt präglas av en högre journalistisk kvalitet än nyheterna i kommersiella kanaler, och att public service-nyheter därmed i högre utsträckning än kommersiella TV-nyheter bidrar till att informera medborgarna. Eller för att citera Cushion:

…for all the commercial choice and competition in contemporary news culture, public service media remian editorially distinct from market-driven news and more effective in engendering active and informed citizenship. Taken together, the evidence amassed overall in the book suggests that the normative claims that scholars have long associated with the concept of public service broadcasting – that it is the media system that most reliably serves citizens in a democracy – does stand up to empirical scrutiny in the supply of high-quality news (sid. 206).

Kort sagt: nyheternas demokratiska värde är högre i public service-nyheter än i kommersiella TV-nyheter. Det innebär inte att allt som public service-nyheter gör är bra eller att kommersiella TV-nyheter saknar journalistiska ambitioner eller demokratiskt värde, men det övergripande mönstret är ändå att nyheternas demokratiska värde är högre i public service än i kommersiella TV-nyheter.

Givet den ambitiösa och systematiska genomgången av forskningen på området förtjänar boken att läsas av alla dem som har åsikter om, debatterar, eller har inflytande över mediepolitiken i allmänhet och public service i synnerhet. Den är också välskriven och skulle fungera utmärkt som kurslitteratur i kurser som på ett eller annat sätt handlar om journalistiken, journalistisk kvalitet, vad mediernas kommersialisering innebär och vilken betydelse som public service i praktiken har.