Idag är det ett år till nästa amerikanska presidentval. Med anledning av detta har det under de senaste dagarna publicerats flera artiklar som försöker ta ett större grepp på det amerikanska politiska läget och vad det betyder inför presidentvalet 2012 och för president Obama’s möjligheter att bli omvald.

En av artiklarna i dagens Washington Post har exempelvis rubriken ”A year from Election 2012, a dark mood awaits Obama and GOP rival”. I artikeln konstateras att utgångsläget ser mörkt ut för president Obama, inte minst på grund av den fortsatt svaga ekonomin och höga arbetslösheten. Allt fler tycks tvivla på Obama’s möjligheter att lösa dessa problem. Samtidigt är förtroendet för kongressen och för republikanerna också mycket lågt.

En central fråga i sammanhanget är om människor kommer att närma sig valdagen 2012 som om det vore en folkomröstning där det handlar om att ta ställning till president Obama och hans sätt att sköta ämbetet (retrospektivt röstande), eller som ett val inför framtiden där det handlar om att välja vilken av kandidaterna som man anser ha bäst politik och bäst förutsättningar att lösa de problem USA står inför (prospektivt röstande). Republikanerna försöker nu gestalta valet som om det handlar om att ta ställning till president Obama, medan Demokraterna försöker gestalta det som om det handlar om att välja mellan två alternativ:

In that context, the parties are already jockeying to frame the 2012 election, with Republicans aiming to cast it as an up-or-down vote on the president and Democrats wanting voters to see it as a choice between Obama and his opponent.

“President Obama’s failures have produced the greatest destruction of the middle class since the Great Depression,” said Stuart Stevens, chief strategist for Romney’s campaign. “The upcoming billion dollars of Obama campaign attack ads can’t distort the reality that this will be about President Obama’s record.”

Obama’s chief campaign strategist, David Axelrod, countered: “At the end of the day, presidential elections are always a choice, not a referendum. The American people take a hard look at each candidate and weigh their respective records, qualities, values and visions for the future. Not being the other guy isn’t enough.”

Detta är för övrigt ett bra exempel på hur politiska aktörer på ett mycket strategiskt sätt kan använda sig av gestaltningsteorin (framing theory) för att påverka hur människor uppfattar verkligheten och, i förlängningen, deras åsikter och möjligen även handlingar.

En annan intressant artikel på samma tema publicerades i New York Times för några dagar sedan. Artikeln är skriven av Nate Silver och har rubriken ”Is Obama Toast? Handicapping the 2012 Election”. Grundfrågan handlar om vilka chanser president Obama egentligen har i nästa val, och enligt Silver beror svaret på en kombination av tre faktorer: hur amerikanerna anser att president Obama sköter sitt ämbete (approval ratings); den ekonomiska tillväxten under valåret; samt hur ideologiskt extrem den republikanske motkandidaten kommer att vara.

Utifrån dessa tre faktorer analyserar Silver olika scenarier. Bäst utsikter anses Obama ha ifall den ekonomiska tillväxten ökar och Rick Perry (eller någon annan ideologiskt mer extrem person) blir Republikanernas presidentkandidat. Sämst utsikter anses Obama ha ifall den ekonomiska tillväxten fortsätter vara svag eller obefintlig och Mitt Romney blir Republikanernas presidentkandidat.

Hur ekonomin och arbetslösheten utvecklas respektive hur långt till höger Republikanernas presidentkandidat kommer att stå kommer därmed, enligt den här analysen, bli avgörande. Det är därför Demokraterna hoppas att Rick Perry eller Herman Cain kommer att bli Republikanernas kandidat, och det är därför de dragit igång kampanjer för att försvaga Mitt Romney. I det sammanhanget har de hjälpts av att de Republikanska kampanjerna så här långt har varit osedvanligt sena i starten och sökande. Eller som Dan Balz konstaterar i Washington Post: ”Yes, the GOP race is a strange campaign”.

För egen del är bedömningen fortfarande att president Obama kommer att vinna nästa års presidentval. Jag är mindre säker på saken nu än för sex månader sedan, men ju närmare valet vi kommer, desto mer kommer människor att jämföra de politiska alternativen, och desto starkare kommer Obama att framstå. Till detta kommer att sittande presidenter i regel blir omvalda, och att Obama och hans kampanjteam är mycket skickliga.

Samtidigt hänger Obama’s möjligheter också mycket nära samman med ekonomins utveckling, vilket Nate Silver’s analys visar. Där är det svårare att bedöma om ekonomin kommer att växa tillräckligt mycket för att tillräckligt många amerikaner ska känna att utvecklingen, trots allt, går tillräckligt mycket i rätt riktning för att de ska vilja ge Obama fortsatt stöd.