Attacken mot Ship to Gaza har väckt starka reaktioner världen över, och som vanligt splittrat opinionen. De som i normala fall är kritiska mot Israel ser i attacken ytterligare bevis för att Israel agerar på ett förkastligt sätt, medan de som i normala fall försvarar Israel anser att det dödliga utfallet i huvudsak beror på att aktivister provocerade och började gå till angrepp. En viss förskjutning i opinionen kan möjligen skönjas, i den meningen att många som i normala fall försvarar Israel anser att det gick för långt den här gången. Intressant i det sammanhanget är dagens ledare i New York Times, vars synsätt jag i stora drag delar.

En nyckelfråga i sammanhanget är emellertid vad som utlöste det dödliga våldet. Har Israel rätt när de hävdar att aktivister gick till angrepp och att deras soldater var tvungna att försvara sig, eller har aktivisterna rätt när de hävdar att våldet utlöstes av israeliska soldater? Om detta står nu en intensiv strid som förs inte minst med hjälp av videoklipp tillhandahållna av de båda sidorna i konflikten. Både Israel och aktivisterna har lagt ut en rad videoklipp på nätet som sägs visa att deras sida har rätt.

Som ett exempel på modern politisk kommunikation är denna kamp med olika videoklipp som vapen intressant. Samtidigt illustrerar det problemet med en övertro på att bilder till skillnad från ord kan beskriva verkligheten på ett rättvisande sätt: utan sammanhang är det närmast omöjligt att avgöra vad bilderna eller videoklippen egentligen visar.

Enligt talesättet säger en bild mer än tusen ord, men skillnaden är att ordens betydelse är precis medan bilders betydelse är mångtydig. Trots att ”seeing is believing” innebär detta att bilder många gånger är sämre på att fånga verkligheten än vad ord är.

I väntan på längre, oredigerade och sammanhängande videoklipp som verkligen visar vad som ledde fram till det dödliga våldet i konfrontationen mellan aktivister och israeliska soldater kommer aktivister därför fortsätta hävda att de är i huvudsak oskyldiga medan Israel är skyldigt, samtidigt som Israel kommer att hävda raka motsatsen. Båda kommer fortsätta lägga ut och hänvisa till bildbevis, men ingen kommer att lyckas övertyga andra än de redan övertygade.

Teknikerna för att försöka påverka opinionen förändras, men oviljan eller ointresset för att verkligen försöka förstå verkligheten på ett så opartiskt och rättvisande sätt som möjligt består.