Man skulle kunna tro att människor som sprider konspirationsteorier är förespråkare av dem, men riktigt så enkelt är det inte. Det framkommer av den nya artikeln Opposing yet still disseminating conspiracy theories: A mixed-methods analysis of motivations behind the dissemination of conspiracy theories online, skriven tillsammans med Luna Gao och nyligen publicerad i Social Media + Society.
Syftet med studien är att undersöka (a) i vilken utsträckning de som sprider konspirationsteorier på X ger uttryck för stöd respektive opposition, och (b) varför de som uttrycker opposition ändå bidrar till spridningen av konspirationsteorier.
Den kvantitativa delen av studien bygger på en analys av drygt 70 000 användarkommentarer kopplade till retweets av poster som handlar om konspirationsteorier, och mer specifikt konspirationsteorier kopplade till klimatförändringar, Covid-19, Bill Gates, 5G-nät, terrorattackerna mot USA 2001, och ”försvinnandet” av princess Kate under våren 2024. Tidsperioden som omfattas är 2018 till 2024.
Bland annat visar resultaten att 62 procent av användarkommentarerna uttrycker stöd för konspirationsteorierna, medan cirka 21 procent uttrycker motstånd (övriga var neutrala). Det är med andra ord tämligen vanligt att folk som är motståndare till konspirationsteorier ändå bidrar till spridningen av dem. Frågan är varför.
Här visar analyserna av användarkommentarerna att tre motiv dominerar varför man sprider konspirationsteorier man är motståndare till. Det handlar för det första om att försöka mobilisera motstånd, exempelvis genom att varna andra för att sprida eller tro på sådant innehåll eller uppmana andra att anmäla inläggen. För det andra handlar det om att försöka argumentera emot och avslöja (debunk) konspirationsteorierna. Den kategorin omfattar allt från att hänvisa till faktakontroller till att hänvisa till egna erfarenheter eller alternativa konspirationsteorier. För det tredje handlar det om att ge uttryck för att olika känslor såsom sarkasm och förlöjligande riktat antingen mot konspirationsteorierna eller de som tror på dem.
Ett annat resultat är att många av orginalinläggen som förespråkar eller anspelar på konspirationsteorier kommer från politiker. Det är intressant – och allvarligt – i sig, men har också betydelse för att förstå varför personer som inte tror på konspirationsteorierna ändå bidrar till spridningen: de vill mobilisera mot politiker från motståndarlägret, argumentera emot och försöka avslöja dem, och förlöjliga dem.
Ändå bidrar beteendet till spridningen av konspirationsteorier, och är i den meningen kontraproduktivt. Det går att mobilisera och argumentera emot utan att själv sprida konspirationsteorierna.
För den som är intresserad av att veta mer är artikeln Open Access och gratis att ladda ner här.
Den här artikeln är den första från ett pågående forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, som handlar om digitala medier och konspiratoriskt tänkande. Fler studier kommer att komma längre fram.
