För några dagar släpptes min senaste bok, skriven med Peter Van Aelst, Luisa Gehle, Christian Schemer och Alon Zoizner. Titeln är News use, political knowledge, and misperceptions in 18 countries across the global north. Det får medges att det kanske inte är den roligaste titeln, men den ger en bra bild av vad boken handlar om.

Boken tar sin utgångspunkt i medielandskapens förändringar under de senaste decennierna. Dit hör bland annat försvagningen av traditionella nyhetsmedier, den ökade betydelsen av digitala och sociala medier, och att i princip vem som helst numera kan posta om i princip vad som helst och möjligen få bred spridning av informationen eller budskapen, utan någon som helst kontroll av sanningshalten. En konsekvens av detta är en ökad mängd falsk och missvisande information, medan en annan är ökade skillnader i mediekonsumtion mellan olika grupper. Dessa ökade skillnader beror i sin tur på den ökade valfriheten. Ju större valfriheten blir, desto selektiva måste människor vara, och ju mer selektiva människors måste vara, desto större betydelse får deras intressen eller preferenser, och desto större blir skillnaderna i mediekonsumtion. För att ta två exempel har skillnaderna i medieanvändning ökat mellan grupper som är respektive inte är politiskt intresserade och mellan grupper som har olika politiska tillhörigheter eller identiteter. Ålder har också fått en mycket större betydelse för i vilken omfattning människor följer nyhetsmedierna.

Mot den bakgrunden är bokens syfte att undersöka vilka samband som finns mellan människors medieanvändning å ena sidan och deras kunskaper om politik och samhälle samt i vilken grad de har felaktiga föreställningar i faktafrågor å den andra. Empiriskt bygger den på enkätundersökning som gjordes inom forskningsprojektet The Threats and Potentials of a Changing Political Information Environment (Threatpie) och som omfattade 18 länder: Danmark, Belgien, Frankrike, Grekland, Israel, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, USA, och Österrike. För att i all korthet sammanfatta några av resultaten visar de att:

– användning av traditionella nyhetsmedier (framförallt tidningar, men även TV) för att informera sig om politik och samhälle är förknippat med mer kunskaper om politik och samhälle men färre felaktiga uppfattningar i faktafrågor;

– användning av sociala medier och (framförallt) meddelandeappar för att informera sig om politik och samhälle är förknippat med lägre kunskaper om politik och samhälle men fler felaktiga uppfattningar i faktafrågor;

– användning av morgontidningar för att informera sig är starkare förknippat med kunskaper om politik och samhälle än användning av kvällstidningar;

– användning av public service för att informera är starkare förknippat med kunskaper om politik och samhälle än användning av kommersiella tv-nyheter. Det är också den typ av medieanvändning som starkast motverkar att man har felaktiga uppfattningar i faktafrågor.

– de som har lägre utbildning gynnas mer än de som har högre utbildning av att använda sig av kvällstidningar och public service-nyheter.

– Samtidigt finns det föga förvånande skillnader mellan olika länder. En sak som där visar sig ha betydelse är graden av pressfrihet : ju större pressfrihet, desto mer bidrar användning av tidningar och TV-nyheter till kunskap om politik och samhälle, medan det omvända gäller användningen av sociala medier.

Även om boken rymmer många fler nyanser och resultat är dessa de jag tycker är viktigast, inte minst i en tid där det finns många föreställningar om olika mediers betydelse och effekter och där det finns ett ökat politiskt tryck på nyhetsmedierna och deras frihet. Om man anser att det finns ett demokratiskt värde i att människor är informerade snarare än oinformerade eller felinformerade, då har traditionella nyhetsmedier som TV och tidningar – och särskilt public service – en fortsatt mycket stor betydelse.

För den som vill veta mer kan hela boken laddas ner här.