Den partiska nyhetsjournalistiken i valet 2018

Kampen-om-mediebildenÄr de svenska nyhetsmedierna partiska? Gynnade eller missgynnade de svenska nyhetsmedierna några särskilda partier i deras bevakning av valrörelsen 2018? Detta är två av de frågor som Bengt Johansson och jag analyserar i den nya boken Kampen om mediebilden. Nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018 (Institutet för mediestudier), vilken presenterades igår. Boken bygger på den så kallade Medievalsundersökningen, en kvantitativ innehållsanalys av totalt sett 1645 artiklar och inslag publicerade under de fyra sista veckorna före valdagen 2018. De medier som ingår i undersökningen är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Rapport, TV4 Nyheterna och Ekot.

Sannolikt finns det ingen fråga som engagerar lika mycket när det gäller den politiska nyhetsjournalistiken som frågan om dess partiskhet. Kritiken kommer både från vänster och från höger. Enligt kritiker till vänster är journalistiken högervriden, och som förklaring brukar de anföra att de flesta tidningar och medieägare är borgerliga. Enligt kritiker till höger är journalistiken tvärtom vänstervriden, och som förklaring brukar de anföra att journalister står till vänster om allmänheten.

Inom forskningen diskuteras samtidigt en annan form av partiskhet än den politiska partiskheten – vad som brukar benämnas strukturell partiskhet. Enligt dessa teorier styrs journalistiken av de institutionaliserade praktiker och de strukturer som omgärdar nyhetsmedierna och nyhetsjournalistiken. Dit hör bland annat de nyhetsvärderingar som har vuxit fram över tid, det faktum att de flesta medier är kommersiella, och att alla nyhetsmedier kämpar med varandra om publikens uppmärksamhet. Denna teori har mycket gemensamt med medialiseringsteorin, enligt vilken nyhetsjournalistiken i hög grad påverkas av det som brukar kallas medielogiken. Den är i sin tur formad av graden och uttolkningen av journalistisk professionalism, graden av marknadsorientering, och av de tillämpade medieteknikerna. Den tar sig uttryck bland annat i användandet av journalistiska berättartekniker som tillspetsning, förenkling, polarisering, personifiering, stereotypisering och konkretion, och är en viktig faktor bakom de journalistiska nyhetsvärderingarna.

I boken utvecklar vi olika indikatorer på strukturell respektive politisk partiskhet, och undersöker i vilken grad bevakningen av valrörelsen präglades av dessa olika former av partiskhet. Att gå in på alla resultat låter sig inte göras här, men ett tydligt resultat är att den politiska nyhetsjournalistiken i hög grad är medialiserad. Ett av flera uttryck för det är att politik i hög grad – liksom i tidigare valrörelser – gestaltas som spel och strategi eller som skandal snarare än som sakfrågor. I genomsnitt gestaltades politik som spel och strategi eller som skandal i 57 procent av nyheterna och som sak i 43 procent (se tabell). Vanligast var det i kvällspressen och TV4 Nyheterna, minst vanligt i Ekot.

Gestaltningar 2018

Men det finns även många andra uttryck för att den politiska nyhetsjournalistiken i hög grad är medialiserad. Dit hör att journalister i hög grad förekommer som aktörer i bevakningen, en relativt hög grad av journalistisk synlighet, förekomsten av tolkande journalistik, användandet av opinionsmätningar, och förekomsten av tydligt värderande ord och uttalanden från journalisters sida. Samtidigt visar resultaten att det finns samband mellan detta och gestaltandet av politik. Mönstret är att journalistiken är mer tolkande och värderande när politik gestaltas som spel och strategi eller som skandal än när politik gestaltas som sak.

Vad gäller den politiska partiskheten bygger vi vidare på de studier som tidigare genomfördes av Kent Asp, och som sträcker sig tillbaka till valet 1979. Dessa sammanfattar resultaten i form av ett aktörsbehandlingsindex (AB-index), vilket förenklat mäter hur ofta partierna förekommer och i vilken utsträckning de omtalas positivt respektive negativt. Vad hans studier visar är att det i varje valrörelse finns något eller några partier som gynnas respektive missgynnas, men också att det handlar om olika partier under olika valrörelser. Det talar emot tesen om politisk partiskhet: om medierna vore politiskt partiska borde samma partier gynnas respektive missgynnas i olika valrörelser.

När det gäller regeringsalternativen visar våra resultat att alliansen fick en mer gynnsam bevakning än de rödgröna partierna, och att de mest balanserade medierna i det avseendet var DN och Aftonbladet. När det gäller partierna visar resultaten att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna hade den minst gynnsamma bevakningen, medan Liberalerna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centern hade den mest gynnsamma bevakningen. (Det framkommer av figuren nedan, som visar partiernas värde på AB-indexet). Samtidigt kan noteras att Sverigedemokraterna var det parti som fick mest uppmärksamhet under den sista veckan före valet.

AB-index 2018

Relevant i sammanhanget är samtidigt varifrån kritiken mot partierna kom: kritiserades partierna av journalister eller av andra partier? Där visar resultaten att kritiken mot Sverigedemokraterna framförallt kom från andra partier, inte från journalister. De visar också att kritik mot partierna från journalister framförallt handlar om det politiska spelet medan kritik mot partierna från politiker framförallt handlar om de politiska sakfrågorna. Det är kanske inte så förvånande, men visar att man inte ska likställa en negativ mediebevakning med en hög grad av kritik från mediernas eller journalisternas sida. Ofta(st) kommer kritiken från andra partier, och är en naturlig del av den politiska debatten.

I boken redovisar vi självklart en mängd andra resultat, och för den som är intresserad kan hela boken laddas ner gratis här. En viktig slutsats av resultaten är dock att det inte finns något som talar för att svensk politisk nyhetsjournalistik under valrörelser präglas av politisk partiskhet. Det som styr den svenska politiska nyhetsbevakningen är inte politisk partiskhet och politiska värderingar. Det är snarare strukturell partiskhet och nyhetsvärderingar. Det framkommer av tidigare forskning, och det framkommer även i vår studie av valbevakningen 2018.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Aktuellt, Egna böcker, Medier & journalistik, Nya publikationer och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s