Nu har president Obama precis avslutat sitt tal till nationen från the Oval Office. Talet var knappt 20 minuter, och under den tiden talade presidenten om oljekatastrofen, vad som orsakade den, vad som görs för att stoppa oljeläckaget, vad som görs för att minska och återställa de skador som redan skett, BPs ansvar att betala för alla skador och kompensera de drabbade, hotet mot fiskeindustrin och den livsstil som bygger på fisket, och behovet av att ställa om till en energiförsörjning som inte bygger på fossila bränslen. Han talade också om behovet av att inte ge upp, att kämpa och se framåt.

Överlag tycker jag det var ett bra tal. Trots allt är president Obama en av de bästa politiska talarna i vår tid. Det stora problemet är givetvis att ingen egentligen har någon lösning på hur oljeutsläppen ska stoppas. Hur mycket president Obama och andra aktörer än vill stoppa oljeflödet finns det inga enkla lösningar. Samtidigt vill de drabbade mer än allt annat se handling. I frånvaro av det växer frustrationen, rädslan och ilskan.

Bra tal är en bra början, men i slutändan vill människor se handling. Det handlar om handling för att stoppa oljeutsläppet, handling för att stoppa oljan från att nå land, handling för att ställa BP till ansvar, handling för att ersätta de drabbade, handling för att rädda fiskeindustrin, och handling för att återställa de skadade områdena. Frågan är ur det perspektivet hur snabbt, effektivt och samordnat den federala regeringen och BP – under press från den federala regeringen – kan agera. Redan nu är cirka 14 federala myndigheter inblandade, men det har inte hjälpt, förtroendet för regeringen är på många håll mycket lågt, och talet innehöll inte några riktigt konkreta, nya förslag på vad som redan här och nu kan göras. Det kommer sannolikt att kritiseras.

En annan fråga som talet väcker handlar om behovet av att ställa om energiförsörjningen. Redan nu är många Republikaner kritiska mot att Obama tar upp denna kontroversiella fråga, och han borde undvika att politisera frågan och istället koncentrera sig helt på att stoppa oljekatastrofen. Frågan är hur stort utrymme detta kommer att få i debatten. Det vore ett bakslag om frågan politiserades på ett sätt som för uppmärksamheten bort från de akuta problem och minskar möjligheterna att lösa dem.

För en mer omfattande beskrivning av Obama’s tal och några reaktioner på talet, läs gärna New York Times artikel.